Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men nu har jag tröttnat på denna bloggdomän.. Det vill sig inte med att ladda upp bilder. Så nu går vi tillbaka till blogg.se. Den nya adressen blir www.denyngstaavfem.blogg.se. Förhoppningsvis är detta verkligen det sista bytet som sker!
Söndag
Dagen idag har varit ganska produktiv. Vi började med att åka ut till Marieberg för att kolla både det ena och det andra, allt från garderober till bebissaker… Vad vi tillslut köpte? En tvålpump, en bräda att ha under datorn, jord och några växter.
Det jag ville berätta speciellt om dagen var att i morse när vi åkte hemifrån hade vi 6 gröna växter här hemma. Två i köket, två i sovrummet, en på kontoret och en i vardagsrummet. Vi handlade totalt 5 växter idag men antalet växter i hemmet har ökat med 16. Vi har alltså planterat om, separerat och delat på några växter och vi får hoppas att alla överlever och kommer bli fina! Så nu har vi ett ordentligt grönt hem!!
Och för att kommentera förra inlägget: Ja jag vet att det är krångligt när man själv inte tänker så men det underlättar för mig i vissa situationer…
Skäms på mig!
Jag har sen några veckor tillbaka delvis tappat bort räkningen på hur gammal den lille är… Jag var jättenoga med att räkna fram till vecka 12 men sen har jag sakta men säkert för varje vecka tappat räkningen! Men jag tror att jag har hittat ett system som gör det relativt enkelt att räkna ut vilken vecka och dag jag är i.
Jag vet att min senaste mens första dag var onsdagen den 6:e januari… 6:e januari inföll i vecka ett. Eftersom man räknar graviditeten från just den senaste mensens första dag blev jag ”gravid” den dagen. Alltså var jag 1 vecka gravid i vecka 2 i januari. Min övergångsdag kom vi fram till på ultraljudet är torsdag, så varje torsdag ”byter” jag vecka.
Och det är nu det blir kanske lite krångligt att tänka. Vet du vilken vecka det är nu är jag mån-ons i en vecka mindre (till exempel måndag vecka 17 (26/4 2010) är jag i vecka 16). Men på torsdagen varje vecka ändras alltså detta. Torsdag – söndag är jag i samma vecka som veckan på året (idag Torsdagen den (29/4) är jag i vecka 17).
Så här tänker i alla fall jag.. Som sagt lite krångligt men ett sätt för mig att hålla koll!
Kalashelg!
Denna helg händer inget annat än kalas för mig… Lördag dag – kalas Kumla, Myra 7 år, lördag kväll – kalas Örebro, Madde 21 år, söndag dag – kalas för Myras kompisar som jag också ska närvara vid. Och därefter blir det inte så mycket tid över för nåt annat. Har skrivit lite på ett skolarbete men inte mycket alls egentligen…
Men det jag ville berätta egentligen var att när jag var på kvällskalaset igår var vi hemma hos Madde som fyllde och det var alkohol inblandat för de flesta, dock inte för mig av uppenbara skäl. Jag visste att kvällen skulle avslutas ute på krogen för de flesta och jag bestämde mig under kalaset att även jag skulle följa med ut. En av anledningarna var att folket skulle gå till en krog jag aldrig varit på, jag var nyfiken på hur det såg ut. En annan anledning var – det kommer säkerligen dröja ett tag tills jag får chansen att gå ut igen när bebis väl är ute…
Väl ute på krogen kan vi säga att jag kände mig lite missplacerad:-p. Jag var inte ute för att dricka, jag var inte ute efter ett ragg, jag var inte speciellt sugen på att dansa (men gjorde det lite ändå:D) och kanske den största orsaken till att jag kände mig missplacerad måste ha varit det faktum att jag bär på ett barn… Gravid i en krogmiljö?? Känns inte helt rätt.. Nu är ju inte jag höggravid, och de som inte vet att jag är gravid ser inte att jag är det men det kändes ändå otroligt fel. Dock hade jag otroligt kul ändå! Det var nog mycket tack vare mitt sällskap!
Tack för en väldigt kul kväll!!!
Min mage
Sen jag var magsjuk för ca 2 månader sen har min magsäck fungerat lite konstigt. Konstigt i benämningen att den inte har tillåtit mig att äta lika mycket som jag kunnat tidigare. Mycket bra i vissa avseenden. Jag kommer kanske tack vare det inte gå upp så mycket i vikt under dessa kvarvarande 6 månader av graviditeten. Dock märkte jag ikväll att handen ”vill äta” lika mycket som förut men magen tillåter det inte. Så därför kom den goda middagen upp igen och spolades ner i toaletten. Synd på så god mat men Linus har en teori om varför jag blir så full i magen direkt. Han menar att den lille tar upp plats och gör så att magsäcken får mindre plats och att jag därför fyller upp den mycket snabbare…
Jag har ingen aning om det kan vara så men vi skyller på det så länge…
Små inköp
Små inköp med två olika betydelser. Små som i få, små i storlek.
Det är inte så att jag är ute och letar men när jag stöter på något trevligt/fint har jag valt att köpa vissa saker.
Så hittills har det blivit 5 bodys och ett par byxor. De kanske kan anses vara lite ”pojkiga” när de är blåa men va fasiken, om det nu blir en tjej får vi väl ha andra delar mer ”tjejiga”. Eller så har vi bara en blå tjej helt enkelt. Jag vet ju själv vilket kön det är på min bebis (när den är ute alltså) men folk man stöter på kommer direkt anta att det är en pojke om den har blåa kläder.
Jaja, dags att motarbeta de traditionella ”klädkoderna”.
13+1
Idag har vi fått se den lille i magen på ”riktigt”. Vi har gått med på att göra ett så kallat KUB-test. Kombinerat ultraljud och blodprov för att se om det finns några avvikelser på tre viktiga kromosompar. Vi gjorde alltså ultraljud-delen idag. Jag kommer fortsättningsvis referera till den lille som en han men jag har ingen aning och har ingen intention om att ta reda på könet förrän han är ute, bara så att ni nyfikna vet!!
Vilken upplevelse säger jag bara!!! Att få se något så litet röra sig, vinka till oss (ja han gjorde faktiskt det), och allmänt bara vara söt var så häftigt så att man nästan hade kunnat tuppa av där på plats. Både jag och Linus var helt hänförda av att äntligen få se att det var ordentligt liv i magen.
Dock uppstod vissa problem under undersökning. Vår lille illbatting (som barnmorskan sa) i magen vägrade göra som han skulle. Det vi ville att han skulle göra var att ligga horisontellt och ”titta” rakt upp så att barnmorskan kunde mäta en viss vätska (eller nåt) i nacken på honom. Det tog 2,5 timma för att få honom att göra som han skulle. Och det blev en hel del tryckande på min mage för att få honom att göra det… Inte så skönt alla gånger. Men tillslut fick vi ett resultat och det visade sig att risken för oss att få ett barn med avvikelser i de tre kromosomparen var 1 på 20.000. Och det är bra! Dock kan det ju fortfarande vara så att vi är just den där ettan men det får vi se när han kommer ut i oktober!
Kanske dags igen
VARNING! LÅNGT INLÄGG!
Det har ju gått ett tag sen jag bloggat sist. Har inte haft lust, har inte haft ork och har framförallt inte haft så mycket att skriva. Den nyhet som nu läckt ut i hela familjen har gjort mig mer avspänt och jag kan äntligen börja berätta och skriva om hur jag mår och varför jag mår som jag mår.
Men som jag har sagt till många av er på telefon så har jag inte alls mått illa men jag har varit dundertrött!! Och är det fortfarande från och till… Men jag hoppas verkligen är det kommer bli bättre. För Linus och mitt sociala liv, både med varandra och de gånger vi är bortbjudna eller liknande, har fått sig en rejäl knäpp. Jag har vissa kvällar velat gå och lägga mig redan vid 19 på kvällen men blivit övertalad av Linus eller ibland mig själv att det är löjligt att gå och lägga sig så tidigt. Har oftast orkat hålla ögonen öppna i alla fall till halv nio. Igår slog jag förresten rekord. Var vaken till 23 faktiskt. Dock tror jag inte att så många fler kvällar kommer bli så sena.
Jag vet att många blir så glada och lyckliga över att få bli en till i familjen, men för oss har det varit en orolig väntan. 12 veckor av väntan till att äntligen gå över ”gränsen”. Den gränsen som där det sägs att risken för missfall minskar dramatiskt. Jag har inte vågat prata med någon om vad som varit på gång just för skräcken att något kan gå fel. Jag är nu lite lättat att den första tiden har gått så bra men jag inser också att all fara är inte över. Det är fortfarande många saker som kan gå fel… Men jag försöker intala mig själv om att jag inte får tänka så . Jag vill hellre se positivt på det hela istället för att tänka på vad som skulle kunna gå fel.
Det går lite segt..
Det går lite segt på bloggfronten.
Och jag vet inte om jag kommer bättra mig. Kanske, kanske inte. Jag har ingen direkt lust att skriva nu. Har bara en gamla tråkiga saker att berätta. Jag gör inga speciellt roliga saker i skolan, inget speciellt spännande händer på hemmaplan.
Så nu har jag gett en rapport om mitt just nu ganska ospännande liv. Jag hör väl av mig när det väl händer nåt spännande!
Måndag
Idag kommer Linus hem! Jag vet två som har saknat honom.